publicerad: 2015
iller
iller
[il´er]
substantiv
~n illrar • ett mårddjur
Singular | |
---|---|
en iller | obestämd form |
en illers | obestämd form genitiv |
illern | bestämd form |
illerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
illrar | obestämd form |
illrars | obestämd form genitiv |
illrarna | bestämd form |
illrarnas | bestämd form genitiv |