publicerad: 2015
imperator
im·per·at·or
[‑a´t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • kejsare särsk. i det forntida Rom
Singular | |
---|---|
en imperator | obestämd form |
en imperators | obestämd form genitiv |
imperatorn | bestämd form |
imperatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
imperatorer | obestämd form |
imperatorers | obestämd form genitiv |
imperatorerna | bestämd form |
imperatorernas | bestämd form genitiv |