SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
imperativ
1im·­per·­at·­iv [im`‑] substantiv ~en ~er uppmanings­form av verb t.ex. köp av köpa
Singular
en imperativobestämd form
en imperativsobestämd form genitiv
imperativenbestämd form
imperativensbestämd form genitiv
Plural
imperativerobestämd form
imperativersobestämd form genitiv
imperativernabestämd form
imperativernasbestämd form genitiv
2im·­per·­at·­iv [im`‑] substantiv ~et; pl. ~ ⟨filos.⟩ moralisk handlingsnorm; ​ett kategoriskt imperativ i Kants filosofi
Singular
ett imperativobestämd form
ett imperativsobestämd form genitiv
imperativetbestämd form
imperativetsbestämd form genitiv
Plural
imperativobestämd form
imperativsobestämd form genitiv
imperativenbestämd form
imperativensbestämd form genitiv
3im·­per·­at·­iv [im´‑] adjektiv ~t ~a imperativt mandat mandat som inne­bär bundenhet att verka el. rösta enligt valmans­kårens upp­fattning
Positiv
en imperativ + substantiv
ett imperativt + substantiv
den/det/de imperativa + substantiv