publicerad: 2015
inavel
in|avel
substantiv
~n • fortplantning mellan närbesläktade individer; äv. bildl.: intellektuell inavel
Singular | |
---|---|
en inavel | obestämd form |
en inavels | obestämd form genitiv |
inaveln | bestämd form |
inavelns | bestämd form genitiv |