publicerad: 2015
inhibering
in·hib·er·ing
substantiv
~en ~ar inhibera
Singular | |
---|---|
en inhibering | obestämd form |
en inhiberings | obestämd form genitiv |
inhiberingen | bestämd form |
inhiberingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inhiberingar | obestämd form |
inhiberingars | obestämd form genitiv |
inhiberingarna | bestämd form |
inhiberingarnas | bestämd form genitiv |