publicerad: 2015
inhibition
in·hib·it·ion
substantiv
~en ~er 1 hämning2 ⟨särsk. jur.⟩ inställande av verkställande av beslut
Singular | |
---|---|
en inhibition | obestämd form |
en inhibitions | obestämd form genitiv |
inhibitionen | bestämd form |
inhibitionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inhibitioner | obestämd form |
inhibitioners | obestämd form genitiv |
inhibitionerna | bestämd form |
inhibitionernas | bestämd form genitiv |