publicerad: 2015
innehavare
inne|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna inne 1 -havare
Singular | |
---|---|
en innehavare | obestämd form |
en innehavares | obestämd form genitiv |
innehavaren | bestämd form |
innehavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
innehavare | obestämd form |
innehavares | obestämd form genitiv |
innehavarna | bestämd form |
innehavarnas | bestämd form genitiv |