publicerad: 2015
insegel
in|segel
substantiv
‑seglet; pl. ~, best. pl. ‑seglen • sigill i äldre tid; bildl. bekräftelse: inseglet på deras vänskap
Singular | |
---|---|
ett insegel | obestämd form |
ett insegels | obestämd form genitiv |
inseglet | bestämd form |
inseglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
insegel | obestämd form |
insegels | obestämd form genitiv |
inseglen | bestämd form |
inseglens | bestämd form genitiv |