publicerad: 2015
insubordination
in·sub·ord·in·at·ion
substantiv
~en • ⟨ngt åld.⟩ olydnad mot överordnad
Singular | |
---|---|
en insubordination | obestämd form |
en insubordinations | obestämd form genitiv |
insubordinationen | bestämd form |
insubordinationens | bestämd form genitiv |