publicerad: 2015
invit
in·vit
[‑vi´t]
substantiv
~en ~er • uppmaning, vink, inbjudan
Singular | |
---|---|
en invit | obestämd form |
en invits | obestämd form genitiv |
inviten | bestämd form |
invitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inviter | obestämd form |
inviters | obestämd form genitiv |
inviterna | bestämd form |
inviternas | bestämd form genitiv |