publicerad: 2015
involution
in·vol·ut·ion
substantiv
~en ~er • tillbakabildning av organ el. vävnad
Singular | |
---|---|
en involution | obestämd form |
en involutions | obestämd form genitiv |
involutionen | bestämd form |
involutionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
involutioner | obestämd form |
involutioners | obestämd form genitiv |
involutionerna | bestämd form |
involutionernas | bestämd form genitiv |