publicerad: 2015
jäv
jäv
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨jur.⟩ anmärkning el. invändning mot ngns opartiskhet
Singular | |
---|---|
ett jäv | obestämd form |
ett jävs | obestämd form genitiv |
jävet | bestämd form |
jävets | bestämd form genitiv |
Plural | |
jäv | obestämd form |
jävs | obestämd form genitiv |
jäven | bestämd form |
jävens | bestämd form genitiv |