publicerad: 2015
kacka
kacka
verb
~de ~t • ⟨åld., prov.⟩ ha avföring; smutsa ner; kacka i eget bo tala illa om el. förringa sitt eget
Finita former | |
---|---|
kackar | presens aktiv |
kackas | presens passiv |
kackade | preteritum aktiv |
kackades | preteritum passiv |
kacka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kacka | infinitiv aktiv |
att kackas | infinitiv passiv |
har/hade kackat | supinum aktiv |
har/hade kackats | supinum passiv |
Presens particip | |
kackande |