SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kakel
kakel [ka´kel] substantiv kaklet; pl. ~, best. pl. kaklen på ena sidan glaserad platta av bränt ler­gods; upp­sättning så­dana plattor
Singular
ett kakelobestämd form
ett kakelsobestämd form genitiv
kakletbestämd form
kakletsbestämd form genitiv
Plural
kakelobestämd form
kakelsobestämd form genitiv
kaklenbestämd form
kaklensbestämd form genitiv