publicerad: 2015
kammarherre
kammar|herre
substantiv
~n ‑herrar • hovman i kunglig persons uppvaktning
Singular | |
---|---|
en kammarherre | obestämd form |
en kammarherres | obestämd form genitiv |
kammarherren | bestämd form |
kammarherrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kammarherrar | obestämd form |
kammarherrars | obestämd form genitiv |
kammarherrarna | bestämd form |
kammarherrarnas | bestämd form genitiv |