publicerad: 2015
kammarkollegium
kammar|kol·legi·um
substantiv
‑kollegiet ‑kollegier • Kammarkollegiet en myndighet som tillhandahåller service inom det statliga området
Singular | |
---|---|
ett kammarkollegium | obestämd form |
ett kammarkollegiums | obestämd form genitiv |
kammarkollegiet | bestämd form |
kammarkollegiets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kammarkollegier | obestämd form |
kammarkollegiers | obestämd form genitiv |
kammarkollegierna | bestämd form |
kammarkollegiernas | bestämd form genitiv |