SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kantor
kant·­or [kan´t‑ el. kan`t‑] substantiv ~n ~er [‑o´r‑] kyrko­musiker i en församling
Singular
en kantorobestämd form
en kantorsobestämd form genitiv
kantornbestämd form
kantornsbestämd form genitiv
Plural
kantorerobestämd form
kantorersobestämd form genitiv
kantorernabestämd form
kantorernasbestämd form genitiv