publicerad: 2015
karambolering
karambol·er·ing
el. carambol·er·ing
substantiv
~en karambolera
Singular | |
---|---|
en karambolering (en carambolering) | obestämd form |
en karambolerings (en carambolerings) | obestämd form genitiv |
karamboleringen (caramboleringen) | bestämd form |
karamboleringens (caramboleringens) | bestämd form genitiv |