publicerad: 2015
karbunkel
karb·unkel
[‑uŋ´kel]
substantiv
~n karbunklar 1 böld2 röd ädelsten
Singular | |
---|---|
en karbunkel | obestämd form |
en karbunkels | obestämd form genitiv |
karbunkeln | bestämd form |
karbunkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
karbunklar | obestämd form |
karbunklars | obestämd form genitiv |
karbunklarna | bestämd form |
karbunklarnas | bestämd form genitiv |