publicerad: 2015
kavla
kavla
[ka`vla]
verb
~de ~t • bearbeta med brödkavel; platta ut
Finita former | |
---|---|
kavlar | presens aktiv |
kavlas | presens passiv |
kavlade | preteritum aktiv |
kavlades | preteritum passiv |
kavla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kavla | infinitiv aktiv |
att kavlas | infinitiv passiv |
har/hade kavlat | supinum aktiv |
har/hade kavlats | supinum passiv |
Presens particip | |
kavlande | |
Perfekt particip | |
en kavlad + substantiv | |
ett kavlat + substantiv | |
den/det/de kavlade + substantiv |
kavla ner
• rulla ner: kavla ner ärmarnaInfinita former att kavla ner infinitiv aktiv Presens particip nerkavlande Perfekt particip en nerkavlad + substantiv ett nerkavlat + substantiv den/det/de nerkavlade + substantiv
kavla upp
• rulla upp: kavla upp ärmarnaInfinita former att kavla upp infinitiv aktiv Presens particip uppkavlande Perfekt particip en uppkavlad + substantiv ett uppkavlat + substantiv den/det/de uppkavlade + substantiv