publicerad: 2015
knakning
knak·ning
substantiv
~en ~ar knaka
Singular | |
---|---|
en knakning | obestämd form |
en knaknings | obestämd form genitiv |
knakningen | bestämd form |
knakningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knakningar | obestämd form |
knakningars | obestämd form genitiv |
knakningarna | bestämd form |
knakningarnas | bestämd form genitiv |