publicerad: 2015
knalla
knalla
verb
~de ~t 1 smälla2 ⟨vard.⟩ gå långsamt: knalla hemåt; det knallar och går en neutral svarsfras på frågor som Hur står det till?
Finita former | |
---|---|
knallar | presens aktiv |
knallas | presens passiv |
knallade | preteritum aktiv |
knallades | preteritum passiv |
knalla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att knalla | infinitiv aktiv |
att knallas | infinitiv passiv |
har/hade knallat | supinum aktiv |
har/hade knallats | supinum passiv |
Presens particip | |
knallande |