publicerad: 2015
knarrning
knarr·ning
substantiv
~en ~ar knarra
Singular | |
---|---|
en knarrning | obestämd form |
en knarrnings | obestämd form genitiv |
knarrningen | bestämd form |
knarrningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knarrningar | obestämd form |
knarrningars | obestämd form genitiv |
knarrningarna | bestämd form |
knarrningarnas | bestämd form genitiv |