publicerad: 2015
knoster
knoster
[knås´ter]
substantiv
knostret; pl. ~, best. pl. knostren • stor stenslägga
Singular | |
---|---|
ett knoster | obestämd form |
ett knosters | obestämd form genitiv |
knostret | bestämd form |
knostrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
knoster | obestämd form |
knosters | obestämd form genitiv |
knostren | bestämd form |
knostrens | bestämd form genitiv |