publicerad: 2015
kolka
kolka
[kål`ka]
verb
~de ~t • tills. med i sig:
Finita former | |
---|---|
kolkar | presens aktiv |
kolkade | preteritum aktiv |
kolka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kolka | infinitiv aktiv |
har/hade kolkat | supinum aktiv |
Presens particip | |
kolkande |
kolka i sig
• ⟨vard.⟩ dricka i stora klunkar, bälga i sigInfinita former att kolka i sig infinitiv aktiv