publicerad: 2015
kollega
kol·lega
[‑le´ga el. ‑le`ga]
substantiv
~n; pl. kollegor el. kolleger • yrkeskamrat särsk. i den statliga el. kommunala sektorn
Singular | |
---|---|
en kollega | obestämd form |
en kollegas | obestämd form genitiv |
kollegan | bestämd form |
kollegans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollegor (kolleger) | obestämd form |
kollegors (kollegers) | obestämd form genitiv |
kollegorna (kollegerna) | bestämd form |
kollegornas (kollegernas) | bestämd form genitiv |