publicerad: 2015
kondottiär
kondotti·är
[‑ä´r]
substantiv
~en ~er • italiensk anförare för legotrupp i äldre tid
Singular | |
---|---|
en kondottiär | obestämd form |
en kondottiärs | obestämd form genitiv |
kondottiären | bestämd form |
kondottiärens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kondottiärer | obestämd form |
kondottiärers | obestämd form genitiv |
kondottiärerna | bestämd form |
kondottiärernas | bestämd form genitiv |