publicerad: 2015
konduktör
kon·dukt·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • ⟨ngt åld.⟩ person som kontrollerar biljetter m.m. särsk. på tåg; jfr tågvärd
Singular | |
---|---|
en konduktör | obestämd form |
en konduktörs | obestämd form genitiv |
konduktören | bestämd form |
konduktörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konduktörer | obestämd form |
konduktörers | obestämd form genitiv |
konduktörerna | bestämd form |
konduktörernas | bestämd form genitiv |