publicerad: 2015
korre
korre
[kår`e]
substantiv
~n korrar • ⟨vard.⟩ utrikeskorrespondent
Singular | |
---|---|
en korre | obestämd form |
en korres | obestämd form genitiv |
korren | bestämd form |
korrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
korrar | obestämd form |
korrars | obestämd form genitiv |
korrarna | bestämd form |
korrarnas | bestämd form genitiv |