publicerad: 2015
korrelat
1kor·rel·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ 1 motsvarighet2 ⟨språkv.⟩ ordfogning som ett relativt pronomen syftar på
Singular | |
---|---|
ett korrelat | obestämd form |
ett korrelats | obestämd form genitiv |
korrelatet | bestämd form |
korrelatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
korrelat | obestämd form |
korrelats | obestämd form genitiv |
korrelaten | bestämd form |
korrelatens | bestämd form genitiv |
2kor·rel·at
[‑a´t]
adjektiv; n. ~, ~a • ⟨filos.⟩ korrelata begrepp t.ex. ljus och mörker
Positiv | |
---|---|
en korrelat + substantiv | |
ett korrelat + substantiv | |
den/det/de korrelata + substantiv |