publicerad: 2015
kraschan
krasch·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er • större ordensstjärna
| Singular | |
|---|---|
| en kraschan | obestämd form |
| en kraschans | obestämd form genitiv |
| kraschanen | bestämd form |
| kraschanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kraschaner | obestämd form |
| kraschaners | obestämd form genitiv |
| kraschanerna | bestämd form |
| kraschanernas | bestämd form genitiv |


