publicerad: 2015
kretin
kret·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • person som lider av kretinism; klåpare
Singular | |
---|---|
en kretin | obestämd form |
en kretins | obestämd form genitiv |
kretinen | bestämd form |
kretinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kretiner | obestämd form |
kretiners | obestämd form genitiv |
kretinerna | bestämd form |
kretinernas | bestämd form genitiv |