publicerad: 2015
krocka
krocka
verb
~de ~t • stöta samman, kollidera; krockera; äv. bildl.
Finita former | |
---|---|
krockar | presens aktiv |
krockas | presens passiv |
krockade | preteritum aktiv |
krockades | preteritum passiv |
krocka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att krocka | infinitiv aktiv |
att krockas | infinitiv passiv |
har/hade krockat | supinum aktiv |
har/hade krockats | supinum passiv |
Presens particip | |
krockande | |
Perfekt particip | |
en krockad + substantiv | |
ett krockat + substantiv | |
den/det/de krockade + substantiv |