publicerad: 2015
kuriositet
kuri·os·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • märkvärdighet, besynnerlighet, egendomlighet; till kuriös
Singular | |
---|---|
en kuriositet | obestämd form |
en kuriositets | obestämd form genitiv |
kuriositeten | bestämd form |
kuriositetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kuriositeter | obestämd form |
kuriositeters | obestämd form genitiv |
kuriositeterna | bestämd form |
kuriositeternas | bestämd form genitiv |