publicerad: 2015
kurir
kur·ir
[‑i´r]
substantiv
~en ~er • ilbud; budbärare mellan regering och dess representation i utlandet
Singular | |
---|---|
en kurir | obestämd form |
en kurirs | obestämd form genitiv |
kuriren | bestämd form |
kurirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurirer | obestämd form |
kurirers | obestämd form genitiv |
kurirerna | bestämd form |
kurirernas | bestämd form genitiv |