publicerad: 2015
kurre
kurre
substantiv
~n kurrar • ⟨vard.⟩ pojke el. man av speciellt slag: en underlig kurre
Singular | |
---|---|
en kurre | obestämd form |
en kurres | obestämd form genitiv |
kurren | bestämd form |
kurrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurrar | obestämd form |
kurrars | obestämd form genitiv |
kurrarna | bestämd form |
kurrarnas | bestämd form genitiv |