publicerad: 2015
kursare
kurs·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kursarna • ⟨vard.⟩ kursdeltagare; kurskamrat; till kurs 1
Singular | |
---|---|
en kursare | obestämd form |
en kursares | obestämd form genitiv |
kursaren | bestämd form |
kursarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kursare | obestämd form |
kursares | obestämd form genitiv |
kursarna | bestämd form |
kursarnas | bestämd form genitiv |