publicerad: 2015
kvittningsman
kvitt·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • t.ex. i riksdagsparti
Singular | |
---|---|
en kvittningsman | obestämd form |
en kvittningsmans | obestämd form genitiv |
kvittningsmannen | bestämd form |
kvittningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvittningsmän | obestämd form |
kvittningsmäns | obestämd form genitiv |
kvittningsmännen | bestämd form |
kvittningsmännens | bestämd form genitiv |