publicerad: 2015
kvittning
kvitt·ning
substantiv
~en ~ar • till kvitta 1
Singular | |
---|---|
en kvittning | obestämd form |
en kvittnings | obestämd form genitiv |
kvittningen | bestämd form |
kvittningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvittningar | obestämd form |
kvittningars | obestämd form genitiv |
kvittningarna | bestämd form |
kvittningarnas | bestämd form genitiv |