SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kvittning
kvitt·­ning substantiv ~en ~ar till kvitta 1
Singular
en kvittningobestämd form
en kvittningsobestämd form genitiv
kvittningenbestämd form
kvittningensbestämd form genitiv
Plural
kvittningarobestämd form
kvittningarsobestämd form genitiv
kvittningarnabestämd form
kvittningarnasbestämd form genitiv