publicerad: 2015
kyniker
kyn·ik·er
[ky´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • ⟨filos.⟩ till kynisk
Singular | |
---|---|
en kyniker | obestämd form |
en kynikers | obestämd form genitiv |
kynikern | bestämd form |
kynikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kyniker | obestämd form |
kynikers | obestämd form genitiv |
kynikerna | bestämd form |
kynikernas | bestämd form genitiv |