publicerad: 2015
lärdomshistoriker
lär·doms|hist·or·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ lärdom historiker
Singular | |
---|---|
en lärdomshistoriker | obestämd form |
en lärdomshistorikers | obestämd form genitiv |
lärdomshistorikern | bestämd form |
lärdomshistorikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
lärdomshistoriker | obestämd form |
lärdomshistorikers | obestämd form genitiv |
lärdomshistorikerna | bestämd form |
lärdomshistorikernas | bestämd form genitiv |