publicerad: 2015
lärling
lär·ling
substantiv
~en ~ar • person som lär sig ett hantverksyrke
Singular | |
---|---|
en lärling | obestämd form |
en lärlings | obestämd form genitiv |
lärlingen | bestämd form |
lärlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lärlingar | obestämd form |
lärlingars | obestämd form genitiv |
lärlingarna | bestämd form |
lärlingarnas | bestämd form genitiv |