publicerad: 2015
lallare
lall·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. lallarna • ⟨vard.⟩ oseriös person
Singular | |
---|---|
en lallare | obestämd form |
en lallares | obestämd form genitiv |
lallaren | bestämd form |
lallarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lallare | obestämd form |
lallares | obestämd form genitiv |
lallarna | bestämd form |
lallarnas | bestämd form genitiv |