publicerad: 2015
luntning
lunt·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till 2lunta 1
Singular | |
---|---|
en luntning | obestämd form |
en luntnings | obestämd form genitiv |
luntningen | bestämd form |
luntningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
luntningar | obestämd form |
luntningars | obestämd form genitiv |
luntningarna | bestämd form |
luntningarnas | bestämd form genitiv |