publicerad: 2015
meander
meander
[mean´der]
substantiv
~n meandrar 1 flodslinga med stark krökning2 ornament i form av labyrintliknande band
Singular | |
---|---|
en meander | obestämd form |
en meanders | obestämd form genitiv |
meandern | bestämd form |
meanderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
meandrar | obestämd form |
meandrars | obestämd form genitiv |
meandrarna | bestämd form |
meandrarnas | bestämd form genitiv |