publicerad: 2015
melodiker
mel·od·ik·er
[‑o´d‑]
substantiv
~n; pl. ~ melodik
Singular | |
---|---|
en melodiker | obestämd form |
en melodikers | obestämd form genitiv |
melodikern | bestämd form |
melodikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
melodiker | obestämd form |
melodikers | obestämd form genitiv |
melodikerna | bestämd form |
melodikernas | bestämd form genitiv |