publicerad: 2015
merit
mer·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • ngt som räknas ngn till förtjänst särsk. i yrkeskarriären
Singular | |
---|---|
en merit | obestämd form |
en merits | obestämd form genitiv |
meriten | bestämd form |
meritens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meriter | obestämd form |
meriters | obestämd form genitiv |
meriterna | bestämd form |
meriternas | bestämd form genitiv |