publicerad: 2015
metall
met·all
[‑al´]
substantiv
~en ~er • en typ av grundämne vanl. hårt och glänsande, t.ex. järn, koppar
Singular | |
---|---|
en metall | obestämd form |
en metalls | obestämd form genitiv |
metallen | bestämd form |
metallens | bestämd form genitiv |
Plural | |
metaller | obestämd form |
metallers | obestämd form genitiv |
metallerna | bestämd form |
metallernas | bestämd form genitiv |