publicerad: 2015
mickel
mickel
[mik´el el. mik`el]
substantiv
~n micklar • räv
Singular | |
---|---|
en mickel | obestämd form |
en mickels | obestämd form genitiv |
mickeln | bestämd form |
mickelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
micklar | obestämd form |
micklars | obestämd form genitiv |
micklarna | bestämd form |
micklarnas | bestämd form genitiv |