publicerad: 2015
mirakelmedicin
mir·akel|med·ic·in
substantiv
~en ~er • till medicin 2 mirakel
Singular | |
---|---|
en mirakelmedicin | obestämd form |
en mirakelmedicins | obestämd form genitiv |
mirakelmedicinen | bestämd form |
mirakelmedicinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mirakelmediciner | obestämd form |
mirakelmediciners | obestämd form genitiv |
mirakelmedicinerna | bestämd form |
mirakelmedicinernas | bestämd form genitiv |